Milford sound
Den sista riktiga aktiviteten som jag skulle gora i Nya zeeland var en tripp till Milford sound. Var busschauffor sa: "att aka till Nya Zeeland utan att ha sett Milford sound, ar som att aka till Cairo och inte sett pyramiderna." Var resa kan kortfattat beskrivas sahar:
1. Forst en bussresa pa 4 timmar for att ta sig till Milford sound.
2. En kryssning genom fjorden pa 2 timmar.
3. En 4 timmars bussresa for att ta sig tillbaka till Queenstown.
Visst, det var vall fint. Men inte vart att sitta i en buss i totalt 8 timmar for att at sig fram och tillbaka!
Detta var varan sista natt i Queenstown, och lite "sista natten med ganget," for efter detta sa aker vi till Christchurts dar manga, inkl jag, aker vidare till ett annat land osv.
Var sista natt i Christchurts blev ett litet tarfyllt farval fran allas sida. Vi har varit ett gang pa 12 personer som har hangt ihop anda vagen fran Auckland. De flesta var fran England, sa jag har ett par stallen att besoka om jag aker till England nagon gang.
Nya Zeeland har verkligen varit over mina forvantningar! Sa grymt! Resan har verkligen passat mig, har inte legat pa en strand en enda gang, utan har bara varit ute pa aventyr! Ar verkligen jatte nojd med resan. Nu ar det tillbaka till Australien som galler, dar vastkusten ska fa sig ett besok av mig och Hanna (min ursprungliga resekamrat). Ser fram emot det!
Sa har mycket har jag tyckt om Nya zeeland!
Nevis Bungy jump
Jag vaknade kl 9 denna tisdagsmorgon med en klump i magen, som gjorde att jag knappt kunde somna om.. Dagen hade kommit, dagen da jag verkligen skulle se vart min egen grans gick. Bumgy jumpet vantade! Nevis bungy jump ar det storsta bungy jumpet i hela Nya Zeeland. 134 meter hogt!
Som tur var hade jag lite stod med mig idag. Tva vanner fran bussen skulle ocksa ga igenom denna provning samtidigt. Bussresan till stallet tog ca 40 min. Behover jag tillagga att det var en mycket, mycket tyst bussresa?
Val framme var det direkt pa med selarna och gora sig i ordning. Sjalva stallet man hoppar ifran ligger mellan tva berg, sa vi fick aka linbana ut till avsatsen.
Jag fick hoppa sist av alla, sa jag fick sta och titta pa nar alla 15 hoppade innan mig, vilket inte direkt gjorde mig mindre nervos. En av min stora radslor var att jag inte skulle lyckas dra i repet som satt vid vaderna vid andra stuttsen, vilket skulle gora att man kom i uppsittande position, och darmed slippa bli upphissad upp och ner. Medans jag vantade pa att fa hoppa fick jag se att min kompis inte hade lyckats, och darmed kom upp med huvudet nerat. Annu mer nervos? Nej inte alls...
Ute pa avsatsen var en hemsk kansla. "titta for fan inte ner!" var min enda tanke. 1,2,3, hoppa! Rankande de ner, och det var bara att kasta sig ut. Vilket var nog det mest onaturliga jag har gjort, hjarnan skricker nej, men anda sa gor man det. De forsta sekunderna av fritt fall var hemska, men samtidigt var det valdigt frant! Det kandes som att jag skrek och foll i evigheter!
Jag skulle verkligen kunna gora om det, det var en adrenalinkick utan dess like!
Och ivag..!
Canyon Swing
Efter ca 1 timme i Queenstown var det dags for en av mina tva stora provningar. Namligen Canyon swing, vilket har blivit framrostat som den basta aktivitet att gora i hela Nya Zeeland. Canyon swing kan forklaras som en stor gunga. Fast ca 2000 ganger sa stor. Det borjar med ett fritt fall i 60 meter innan man svingas genom klipporna. Eftersom jag ska gora bungy jump:et framlanges, sa valde jag att hoppa baklanges denna gang. Det var jag och en kille fran bussen som skulle gora det samma tid, men han backade ur, fegisen! Haha.
Kopte DVD:n fran turen. Se och skratta, for det ar en grymt nervos och radd Josefin som star pa kanten! Tror fan aldrig jag har varit sa nervos nagonsin! Det kanske inte syns, men jag skakade nar jag stog med halarna utanfor kanten. Killarna som halde i aktiviteten var helt grymma, men inte alltfor snalla alla ganger, haha!
Jag ser verkligen inte fram emot bungy jump:et imorn! tror jag kommer vara annu raddare da. Men jag har betalat for skiten redan sa jag maste gora det! Imorn har jag i alla fall lite stod fran nagra fran bussen, skont!
Klicka pa lanken nedanfor!
http://www.youtube.com/watch?v=qCbEcXQRH_s
Isklattring i Franz Josef
De utrustade oss med tjocka stovlar, regnjacka, regnbyxor, mossa, vantar, isdubbar och en isyxa. Plus att jag hade 4 lager pa overkroppen. Nar jag lamnade Sverige trodde jag faktiskt att sno (okej, det ar vall hart packad is, men ni forstar poangen) var det sista jag skulle se pa min resa Vi borjade turen med att vandra till glaciaren. Upp och ner for en massa stenar innan vi antligen var framme vid isen. Pa med dubbarna och vandrigen upp for glaciaren borjade. Efter mycket slit sa skulle vi antligen borja klattra. Jag hade lite svart med tekniken den forsta gangen jag klattrade, men de andra gangerna gick mycket battre. Det svara var egentligen att verkligen lita pa utrustningen. Men det var grymt kul! En av de basta upplevelserna jag har haft i Nya Zeeland! Maste tillagga att jag kande mig otroligt tuff i min outfit! Inte varje dag man gar runt i isdubbar och isyxa och klattra upp for en glaciar!
Eftersom min fitness niva ar lika med noll, sa var jag radd for att turen skulle bli grymt tuff. Det var tufft! Till och med killarna tyckte det var tufft! Vi Alla totalslocknade i vara sangar efter turen pa 8 timmar. Tufft, men helt klart vart det! En av vara guider berattade att en ny guide tappade 15 kilo den forsta manaden som han arbetade som guide. Sa om ni vill ga ner i i vikt sa ar att bli gudie i Franz Josef glaciaren ett bra alternativ.
P - party
Det finns manga fordelar med att aka med Kiwi experience. En av dessa ar att det annordnas en fest i ett ministalle kallat "Lake Mahinapua". Varat tema for kvallen var bokstaven P. Man var alltsa tvungen att kla ut sig till nagot som borjade pa just bokstaven P. Vi stannade till i en storre stad innan for att kunna inhandla kostymer. Efter mycket tankande kom jag och en tjej pa att vi skulle kla ut oss till pantrar. Billigt och enkelt!
Val framme pa hostelet mitt ute i ingenstans sa borjade vi med att gora i ordning vara kostymer. Ett par timmar senare var dert middag! Stek stod pa menyn, riktigt kott for en gangs skull. Maste saga att jag ar grymt trott pa "backpacker maten", har natsan ingen aptit langre p.g.a. det.
Efter detta borjade den riktiga festen. Riktigt kul att se alla utkladda. Insag verkligen hur kul dessa tillstallningar kan bli om alla verkligen anstranger sig!
Den som var bast utkladd vann ett "canyon swing" i Queenstown. Vinnaren blev en kille som kladde ut sig till proffs boxare. kanske inte later sa jatte imponerande, men han passade verkligen som det . Anledningen till det ar att han har fatt en stor bit av overorat bortbitet i ett brak ett par dagar innan. Ser verklogen hemskt ut! Jag kan fortfarande inte sluta stirra pa det! Han var vard priset. Mycket svett, blod och tarar for att kunna bara upp hans kostym.
Killen till vanster ar killen som kladde ut sig till proffs boxare. sa ni kan se hans ora.
Kanelbullar!
Nu borjade antligen reandet pa sydon! Manga sager att sydon ar battre an nordon, vi far s evad jag tycker. Nasta punkt pa kartan var Nelson. I denna stad fanns det tva saker som lockade mig: Abel tasman park som tydligen skulle vara jatte fint, och sedan, inte minst, ett svenskt bageri! Det fanns ett internet stalle som tydligen skulle ha saltlakrits ocksa, men den var tyvarr slut! Men jag aker nog till IKEA nar jag kommer till Phert i Australien sen i alla fall.
Vandringen i "Abel tasman park" var inte sa imponerande som jag trodde. Visserligen var det lite daligt vader, vilket kanske drog ner upplevelsen. Vandringen var ca 3,5-4 timmar. Vilket jag var radd for skulle bli ganska tufft for mig, eftersom min fittness niva ar lika med noll efter att inte ha tranat ordentligt pa over 5 manader. Men jag tog mig igenom turen utan stora problem faktiskt. Stolt!
Efter den langa vandringen gick jag till det svenska bageriet och kopte lite kanelbullar och damsugare. Det smakade grymt gott! Det var jag vard!
White water rafting
Vi bodde en natt pa ett jatte mysigt stalle mitt ute i ingenstans, aven kallat River valley. Den stora anledningen till vart besok har var "white water raftingen". Detta betyder kortfattat att man tar pa sig (ater igen) en tjock vatdrackt, hjalm och flytvast. Sedan tar man en paddel, satter sig i en gummibat och aker ner for en forss. Inte sjalv dock, utan vi var 6 personer i samma bat inkl gudie. Pa svenska skulle jag vall oversatta det till forssranning. Dessvarre hamnade jag i en grupp med 4 tyskar som knappt forstad nagon engelska, vilket gjorde varan tur nerat floden lite farlig. Jag satt bak med guiden, och denna konversation hade vi en gang:
Gudien: How are you feeling?
Jag: Ehh... Good...?
Guiden: I'm scared!
Om gudien ar radd, sa tankte jag att det var nog dags att sjalv bli lite nervos. Men vi kom tillbaka levande och oskadda i alla fall, som tur var! Grymt roligt. Kopte tyvarr inte bilderna fran denna tur, eftersom de kostade ca 200 kr. Tyckte inte riktigt att dte var vart det.
Pa kvallen efter turen gick jag och nagra andra tjejer fran bussen och anvande hostelet spa pool. Poolen var utomhus och uppvarmd till 40 grader. Stjarnklar himmel, ljudet av forsen nedanfor och en kall ol i handen. Ibland ar inte backpackerlivet sa hart. Haha!
En vandring i river valley
Black water rafting
Igar gjorde jag en av de basta aktiviteterna som jag hittills har gjort under denna resa. Namligen "Black water rafting". Detta innebar att man tar pa sig en tjock vatdrackt, gummistovlar och hjalm med en ficklampa pa. sedan borjar aventyret...
Det var fyra av oss som gjorde den extremaste verisionen av denna rafting. Efter att vi fatt pa oss utrustningen sa skulle vi trana pa att fira oss ner ned for en liten kulle med rep. Nar denna lilla ovning var klar sa var det dags att ga ner i grottan dar vi skulle spendera ca 3 timmar. Den forsta delen gick ut pa att vi skulle fira oss ner i grottan. Den forsta delen var mest laskig, for vi skulle hanga i bara repet i ca 5 meter innan vi fick stod for benen. Att hanga bara i ett rep, nar man vet att det ar 35 meter till marken, var en ganska marklig upplevelse.
Efter en liten vanding inne i grottan sa var det dags att aka linbana, eller vad man ska kalla det. Vi slackte alla vara lampor, vilket gjorde det backsvart i grottan. De satte fast oss i ett rep och slappte sedan sa vi akte linbana i snabb fart i totalt morker. Att det var totalt morkt var den laskigaste biten. For det kanndes som att det nar som helst skulle komma en bergsvagg som man skulle slungas in i. de tyckte att jag skrek for daligt, sa de hissade upp mig igen, sa jag fick gora om allt. Haha!
Efter detta sa satte vi oss och drack lite varm choklad och at lite kanor. Ganska mysigt dar inne.
Det var inte en lang lugn stund vi fick, for nu skulle vi namligen i vattnet. Vi hoppade fran en klippa ner i det iskalla vattnet. Nar jag forst kom i vattnet trodde jag att de skamtade. Ska vi verkligen ga runt i detta kalla vatten i flera timmar?! Men man vande sig ett ett tag.
Vi flot forst runt pa gummiringar och kollade pa "glow worms" och sedan gick, klattrade och simmade vi i grottan. Vi hoppade aven ut for vattenfall och klattrade pa slutet aven upp for ett par vattenfall.
Vatdrackten vagde nar den blev blot ca 10 kilo. Jag ska aldrig lagga pa mig tio kg, for javlar vad tungt det blev att rora sig!
En verkligen skitkul tur, helt klart vart pengarna!
Och sa aker vi nerat...
Vi borjade med att aka till Mercury bay dar vi skulle stanna till vid "hot water beach". Om tidvattnet ar ratt sa kan man tydligen grava ett grop pa stranden och det kommer upp jatte varmt vatten som har vamts upp fran jordens undre varld. Tyvarr sa var inte tidvattnet pa var sida sa vi kunde tyvarr inte gora denna aktivitet. Vi tog istallet en promenad ner till en annan strand ner till nagra grottor.
Efter en natt i Mercury bay akte vi till Rotorua, som ar den mest besokta staden i hela Nya Zeeland. Ca 3 miljoner turister kommt hit varje ar (Nya zeeland har sjalv bara ca 4 miljoner invanare). Huvudanledningen till att alla aker hit ar for att kolla pa kokande lera. Det ar precis som det later, alltsa kokande lera, som bublar p.g.a. jordens verksamhet under marken. Nya Zeeland ar ett land dar vulkanderna fortfarande ar aktiva, det kanske forklarar en del. Detta ar ocksa ett stalle att fa uppleva Maori kultur. Maori ar Nya zeelands urinvanare. Sa jag har alltsa varit jatte kulturell de senaste tva dagarna.
Pa kvallen var nastan alla fran bussen med pa en kvallsshow som avslutades med middag pa ett Maori center. De borjade med att visa lite upptradanden, men sen kom det batsa av allt. Maten! Grymt gott for oss backpacker som lever pa nastan enbart kolhydrater.
Kokande lera
Auckland, Paihia och tillbaka till Auckland
Har inte gjort allt for spannande sakeri storstan. Gatt pa ett museum, akt upp i ett hogt torn kallat skycity och kollat pa utsikten och inhandlat lite nya klader. Eftersom NZ ar lite kallare an vad jag ar van vid sa har jag investerat (jag ser detta som en ren investering) i en tjock langtroja. Jag har mer eller mindre bott i den sedan den folje med ut ur affaren.
Jag lamnade Auckland for att aka till Paihia (Bay of Islands). Direkt efter jag stigit av bussen satte jag mig i en bat som skulle ta oss ut bland de 144 oarna, dar vi forhoppningsvis skulle fa se delfiner och valar. Om vi skulle hitta delfiner sa skulle vi fa chans att simma med dem. Vilket har varit en barndomsdrom! Tyvarr sag vi inte ens en synvilla av en fena ute pa vattnet. Valdigt trist!
Huvudanledningen till att jag akte till Paihia var for att traffa Johan och Madde, tva vanner fran hemifran. Det var grymt kul att traffa tva kanda ansikten!
Jag lamnade Paihia och stannade i Auckland for en natt innan resan fortsatte. Val i Auckland slange jag bara in vaskan i rummet och gick direkt och knackade pa dorren brevid. For dar inne hade annu ett kannt ansikte fran Sverige anlant.
Valdigt kul att traffa manniskor fran hemifran. Det var ju ett tag sedan!
SKYDIVE!
Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte var nervos innan. Direkt efter att jag hade skrivit upp mig pa listan over dem som ville gora skydive, akte Limpan upp i famnen. Jag kramade honom hardare och hardare ju narmare Taupo och flygplatsen vi kom. Efter att vi hade anlant till flygplatsen hande allt valdigt snabbt. Vi fick forst se en film dar nagra andra hoppade skydive, sedan var dte direkt pa med drackterna och vanta pa att varat plan skulle komma. Vi fick dock vanta ratt lange, vilket okade spanningen. Nar planet anlande framfor oss trangde vi ihop oss totalt nio stycken i det minililla planet. Vi fick val inne i planet vanta bra lange pa att vi skulle lyfta. Spanningen okade annu mer!
Antligen lyfte vi och tog av mot himlen. Val inne i planet var jag faktiskt inte sakrskilt nervos. Eftersom vi skulle hoppa fran 15,000 feet, sa var vi sista biten tvugna att anvanda syrgasmask. Jag var sist av tre av oss att hoppa, och det var nar jag val satt vid kanten av planet och dinglade med benen utanfor som jag blev riktigt nervos. Innan jag knappt hann reagera sa kastade vi oss ut ur planet och vi foll mot marken. Det var bara de forsta sekunderna som man kanner att man faller (AHH Javlar! var min tanke), sedan kanner man bara ett hart lufttryck. Men en grymt haftig kansla och tanke att jag foll rakt ned mot marken, bara luft emellan.
Jag hade ett fritt fall pa lite mer an en minut. Men det kandes mycket kortare. Min forsta tanke efter att vi landat pa marlen var: En gang till!!! Jag skulle rekomendera Alla att prova detta!
Jag bestallde film pa allt. Jag tankte lagga upp filmen pa youtube, men den ar for stor. Det finns sakert natt jatte smart satt att forminska den, men jag har inet tid eller ork for nagot sant (Okej, jag erkanner, jag har ingen anning om hur man gor!)
Ser lite nervos ut kanske?
Som sagt, prova!
Pa genomresa i Kiwi landet
Nu har resandet pa Nya Zeeland borjat. Jag har forst och framst insett att fyra veckor pa dessa tva oar ar alldeles for lite! Men jag far gora det basta utav det.
Jag reser med ett bussbolag som heter Kiwi Experience. Detta ar inget vanligt bussbolag som tar en fran punkt A till punkt B. Utan det ar valdigt turistanpassat. De hamtar och lamnar fran hostelen. Och varje gang man satter sig pa bussen till nasta plats sa far man en lista dar man far kryssa i vart man vill bo ,och vilka aktiviteter som finns att gora pa destinationen som man ar pa vag till. Man behover knappt tanka sjalv. Mycket smidigt! Om det finns nagot intressant mellan destinationerna sa hander det att vi stannar, tar lite kort och busschaufforen berattar lite om platsen. Har om dagen fick jag till exempel reda pa att vi akte forbi staden dar Peter Jackson foddes och spelade in sin forsta film Bad taste (ni som har sett filmen vet mycket val varfor den heter just Bad taste...). Vi akte aven forbi Domedagsberget. Det berg dar Frodo forstor ringen i Sagan om ringen.
Att resa sjalv gar hittills jatte bra! Det finns alltid nagon/nagra att prata och umgas med. Backpackers ar ett mycket trevligt folkslag!
Nya Zeeland ar for ovrigt helt fantastiskt! Jag sitter och kollar ut genom fonstret hela tiden under bussresorna for att landskapet ar sa imponerande. An sa lange kan jag sammanfatta det sahar: Far, far, berg, far, ko, berg, berg, gront, berg och annu fler far. Kanske inte later sa jatte frant, men det ar helt fantastiskt!
Den "lilla" kullen bakom mig ar domedagsberget. Ser dock inte lika imponerande utan det rod ogat och alla andra specialeffekter, men sahar ser det ut i naturlig form i alla fall. 
Antligen Nya Zeeland!
Det var aven en omstallning att kliva ut pa flygplatsen i Christchurts dar det for tillfallet var 14(!!) grader. Nar jag lamnade Carins var det +30. Det kanndes nastan som att komma hem till Sverige. Fast det kanske ar bra for mig att komma till ett mycket svalare Nya zeeland och kyla ner mig lite. Jag anlande kl 01.00 pa natten sa det var bara att direkt ga och lagga sig nar jag kom fram till hostelet. Det var faktsikt en valdigt skon kansla att krypa ner under ett tjockt tacke for en gangs skull och varma sig. I Carins sov jag bara med ett tunt, tunt lakan, som jag knappast hade pa kroppen nar jag sov. En skon upplevelse var det.
Det var aven en konstig kansla att ta pa sig ett par jeans igen. Har ett par med mig och jag tror jag har anvant dem ca 3 ganger under hela resan, vilket nu ar 5 manader. Trangt kandes det, men snygg kande jag mig faktiskt.
Jag kande mig lite smatt obekvam nar jag vaknade upp och insag att jag delade rum med 5 hogljuda killar. Inte alls van langre vid att bo pa hostel och dela rum med en massa andra manniskor. Som tur hadde jag min trogna reskompis med mig som fick folja med fran Carins. Namligen Limpan. En gosedjurs hund. Min trogna foljeslagare.
Forsta dagen i Christchurts spenderade jag med att kolla runt i stan, kolla pa olika busspass och handla lite mat. Jag satt aven uppe och vantade pa att Emma (en jobbarkompis fran Cairns) skulle anlanda vid midnatt. Vi har spenderat denna dag tillsammans. Tyvarr sa kommer vi inte kunna resa tillsammans. Det passar inte med den tid vi har har helt enkelt. Trakigt, men jag hittar nog andra roliga manniskor.
Imorgon aker jag vidare och borjar mitt aventyr har pa NZ. Har insett att en manad ar aldeles for kort tid! Men jag far gora det basta utav det.
Limpan!
See ya!
