SKYDIVE!
Da har jag antligen gjort det! Jag har annu en gang bokat av en av de grejer som jag ska gora innan jag dor. Jag har gjort skydive! (Pa svenska: Jag har hoppat fallskarm!). Hur haftigt som helst!
Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte var nervos innan. Direkt efter att jag hade skrivit upp mig pa listan over dem som ville gora skydive, akte Limpan upp i famnen. Jag kramade honom hardare och hardare ju narmare Taupo och flygplatsen vi kom. Efter att vi hade anlant till flygplatsen hande allt valdigt snabbt. Vi fick forst se en film dar nagra andra hoppade skydive, sedan var dte direkt pa med drackterna och vanta pa att varat plan skulle komma. Vi fick dock vanta ratt lange, vilket okade spanningen. Nar planet anlande framfor oss trangde vi ihop oss totalt nio stycken i det minililla planet. Vi fick val inne i planet vanta bra lange pa att vi skulle lyfta. Spanningen okade annu mer!
Antligen lyfte vi och tog av mot himlen. Val inne i planet var jag faktiskt inte sakrskilt nervos. Eftersom vi skulle hoppa fran 15,000 feet, sa var vi sista biten tvugna att anvanda syrgasmask. Jag var sist av tre av oss att hoppa, och det var nar jag val satt vid kanten av planet och dinglade med benen utanfor som jag blev riktigt nervos. Innan jag knappt hann reagera sa kastade vi oss ut ur planet och vi foll mot marken. Det var bara de forsta sekunderna som man kanner att man faller (AHH Javlar! var min tanke), sedan kanner man bara ett hart lufttryck. Men en grymt haftig kansla och tanke att jag foll rakt ned mot marken, bara luft emellan.
Jag hade ett fritt fall pa lite mer an en minut. Men det kandes mycket kortare. Min forsta tanke efter att vi landat pa marlen var: En gang till!!! Jag skulle rekomendera Alla att prova detta!
Jag bestallde film pa allt. Jag tankte lagga upp filmen pa youtube, men den ar for stor. Det finns sakert natt jatte smart satt att forminska den, men jag har inet tid eller ork for nagot sant (Okej, jag erkanner, jag har ingen anning om hur man gor!)
Ser lite nervos ut kanske?
Som sagt, prova!
Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte var nervos innan. Direkt efter att jag hade skrivit upp mig pa listan over dem som ville gora skydive, akte Limpan upp i famnen. Jag kramade honom hardare och hardare ju narmare Taupo och flygplatsen vi kom. Efter att vi hade anlant till flygplatsen hande allt valdigt snabbt. Vi fick forst se en film dar nagra andra hoppade skydive, sedan var dte direkt pa med drackterna och vanta pa att varat plan skulle komma. Vi fick dock vanta ratt lange, vilket okade spanningen. Nar planet anlande framfor oss trangde vi ihop oss totalt nio stycken i det minililla planet. Vi fick val inne i planet vanta bra lange pa att vi skulle lyfta. Spanningen okade annu mer!
Antligen lyfte vi och tog av mot himlen. Val inne i planet var jag faktiskt inte sakrskilt nervos. Eftersom vi skulle hoppa fran 15,000 feet, sa var vi sista biten tvugna att anvanda syrgasmask. Jag var sist av tre av oss att hoppa, och det var nar jag val satt vid kanten av planet och dinglade med benen utanfor som jag blev riktigt nervos. Innan jag knappt hann reagera sa kastade vi oss ut ur planet och vi foll mot marken. Det var bara de forsta sekunderna som man kanner att man faller (AHH Javlar! var min tanke), sedan kanner man bara ett hart lufttryck. Men en grymt haftig kansla och tanke att jag foll rakt ned mot marken, bara luft emellan.
Jag hade ett fritt fall pa lite mer an en minut. Men det kandes mycket kortare. Min forsta tanke efter att vi landat pa marlen var: En gang till!!! Jag skulle rekomendera Alla att prova detta!
Jag bestallde film pa allt. Jag tankte lagga upp filmen pa youtube, men den ar for stor. Det finns sakert natt jatte smart satt att forminska den, men jag har inet tid eller ork for nagot sant (Okej, jag erkanner, jag har ingen anning om hur man gor!)
Ser lite nervos ut kanske?
Som sagt, prova!
Pa genomresa i Kiwi landet
Nu har resandet pa Nya Zeeland borjat. Jag har forst och framst insett att fyra veckor pa dessa tva oar ar alldeles for lite! Men jag far gora det basta utav det.
Jag reser med ett bussbolag som heter Kiwi Experience. Detta ar inget vanligt bussbolag som tar en fran punkt A till punkt B. Utan det ar valdigt turistanpassat. De hamtar och lamnar fran hostelen. Och varje gang man satter sig pa bussen till nasta plats sa far man en lista dar man far kryssa i vart man vill bo ,och vilka aktiviteter som finns att gora pa destinationen som man ar pa vag till. Man behover knappt tanka sjalv. Mycket smidigt! Om det finns nagot intressant mellan destinationerna sa hander det att vi stannar, tar lite kort och busschaufforen berattar lite om platsen. Har om dagen fick jag till exempel reda pa att vi akte forbi staden dar Peter Jackson foddes och spelade in sin forsta film Bad taste (ni som har sett filmen vet mycket val varfor den heter just Bad taste...). Vi akte aven forbi Domedagsberget. Det berg dar Frodo forstor ringen i Sagan om ringen.
Att resa sjalv gar hittills jatte bra! Det finns alltid nagon/nagra att prata och umgas med. Backpackers ar ett mycket trevligt folkslag!
Nya Zeeland ar for ovrigt helt fantastiskt! Jag sitter och kollar ut genom fonstret hela tiden under bussresorna for att landskapet ar sa imponerande. An sa lange kan jag sammanfatta det sahar: Far, far, berg, far, ko, berg, berg, gront, berg och annu fler far. Kanske inte later sa jatte frant, men det ar helt fantastiskt!
Den "lilla" kullen bakom mig ar domedagsberget. Ser dock inte lika imponerande utan det rod ogat och alla andra specialeffekter, men sahar ser det ut i naturlig form i alla fall. 
Antligen Nya Zeeland!
Da var jag antligen framme pa Nya Zeeland! Det var en liten omstallning att lamna Frida ch Emelie som jag har rest med sa lange, och alla andra man lart kanna i Cairns, till att komma helt sjalv till ett nytt land. Men det har kommer ga bra, det ar jag overtygad om.
Det var aven en omstallning att kliva ut pa flygplatsen i Christchurts dar det for tillfallet var 14(!!) grader. Nar jag lamnade Carins var det +30. Det kanndes nastan som att komma hem till Sverige. Fast det kanske ar bra for mig att komma till ett mycket svalare Nya zeeland och kyla ner mig lite. Jag anlande kl 01.00 pa natten sa det var bara att direkt ga och lagga sig nar jag kom fram till hostelet. Det var faktsikt en valdigt skon kansla att krypa ner under ett tjockt tacke for en gangs skull och varma sig. I Carins sov jag bara med ett tunt, tunt lakan, som jag knappast hade pa kroppen nar jag sov. En skon upplevelse var det.
Det var aven en konstig kansla att ta pa sig ett par jeans igen. Har ett par med mig och jag tror jag har anvant dem ca 3 ganger under hela resan, vilket nu ar 5 manader. Trangt kandes det, men snygg kande jag mig faktiskt.
Jag kande mig lite smatt obekvam nar jag vaknade upp och insag att jag delade rum med 5 hogljuda killar. Inte alls van langre vid att bo pa hostel och dela rum med en massa andra manniskor. Som tur hadde jag min trogna reskompis med mig som fick folja med fran Carins. Namligen Limpan. En gosedjurs hund. Min trogna foljeslagare.
Forsta dagen i Christchurts spenderade jag med att kolla runt i stan, kolla pa olika busspass och handla lite mat. Jag satt aven uppe och vantade pa att Emma (en jobbarkompis fran Cairns) skulle anlanda vid midnatt. Vi har spenderat denna dag tillsammans. Tyvarr sa kommer vi inte kunna resa tillsammans. Det passar inte med den tid vi har har helt enkelt. Trakigt, men jag hittar nog andra roliga manniskor.
Imorgon aker jag vidare och borjar mitt aventyr har pa NZ. Har insett att en manad ar aldeles for kort tid! Men jag far gora det basta utav det.
Limpan!
See ya!
Det var aven en omstallning att kliva ut pa flygplatsen i Christchurts dar det for tillfallet var 14(!!) grader. Nar jag lamnade Carins var det +30. Det kanndes nastan som att komma hem till Sverige. Fast det kanske ar bra for mig att komma till ett mycket svalare Nya zeeland och kyla ner mig lite. Jag anlande kl 01.00 pa natten sa det var bara att direkt ga och lagga sig nar jag kom fram till hostelet. Det var faktsikt en valdigt skon kansla att krypa ner under ett tjockt tacke for en gangs skull och varma sig. I Carins sov jag bara med ett tunt, tunt lakan, som jag knappast hade pa kroppen nar jag sov. En skon upplevelse var det.
Det var aven en konstig kansla att ta pa sig ett par jeans igen. Har ett par med mig och jag tror jag har anvant dem ca 3 ganger under hela resan, vilket nu ar 5 manader. Trangt kandes det, men snygg kande jag mig faktiskt.
Jag kande mig lite smatt obekvam nar jag vaknade upp och insag att jag delade rum med 5 hogljuda killar. Inte alls van langre vid att bo pa hostel och dela rum med en massa andra manniskor. Som tur hadde jag min trogna reskompis med mig som fick folja med fran Carins. Namligen Limpan. En gosedjurs hund. Min trogna foljeslagare.
Forsta dagen i Christchurts spenderade jag med att kolla runt i stan, kolla pa olika busspass och handla lite mat. Jag satt aven uppe och vantade pa att Emma (en jobbarkompis fran Cairns) skulle anlanda vid midnatt. Vi har spenderat denna dag tillsammans. Tyvarr sa kommer vi inte kunna resa tillsammans. Det passar inte med den tid vi har har helt enkelt. Trakigt, men jag hittar nog andra roliga manniskor.
Imorgon aker jag vidare och borjar mitt aventyr har pa NZ. Har insett att en manad ar aldeles for kort tid! Men jag far gora det basta utav det.
Limpan!
See ya!
Bye Bye Cairns
Sista dagen i Cairns idag. For ett par veckor sedan ville jag bara aka harifran, men nu skulle jag kunna tanka mig att stanna ett par veckor till. Men jag har spenderat nastan 2 manader i denna stad nu, sa det ar vall antagligen dags att resa vidare. Det kandes dock valdigt vemodigt att packa vaskan idag och stada ur rummet. Jag hade aven min sista dag pa jobbet igar, men ska dit ikvall och ta nagra ol och saga hej da till alla. Jag hoppas pa inga tarfyllda avsked. Fast sanningen ar ju den att de personer som bor i Carins kommer man troligtvis aldrig se igen. Valdigt sorlig tanke...
Jag kommer framforallt sakna jobbet. Jag har haft grymt roligt och har traffat sa manga underbara manniskor pa P.J. O'Brians. Jag tar aven med mig barerfarenheter i bagaget, nagot som kanns jatte roligt och som jag kanske kan anvanda senare under resan eller hemma.
Nog om mitt avsked med Cairns. Igar var vi faktiskt ute pa revet. Jag kan nu boka av en sak pa min lista pa saker jag ska gora innan jag dor. Jag dok namligen i stora barriarrevet. Forst sa snorklade vi lite, sedan var det dag for mitt introduktionsdyk. Lite nervos var jag allt for att jag nastan visste att jag skulle ha svart att tryckutjamna, men det gick ratt bra faktiskt. Det var inte jatte bra sikt p.g.a. att det har regnat grymt mycket de sneaste dagarna, men det var stora korraller och fiskar. Jag sag dock ingen haj, vilket jag hade hoppats pa.
Imorgon bar det av till Nya Zeeland! Jag ska flyga sjalv for forsta gangen. Vuxen poang till mig! "All by myself" blir jag nog ocksa under resan i NZ. Det blev inte riktigt som vi hade planerat med de andra tjejerna. Men jag tror jag kommer klara mig fint! Lilla Josefin sjalv i den stora varlden (med ett 1000-tal andra backpackers, sa ordet sjalv stammer inte riktigt.)
Kommer avslutningsvis sakna alla i Carins, men jag far vara glad och se tillbaka pa allt roligt vi har haft!
Glada partybrudar tar en kock-off drink :)
P.J. O'Brians, endast bra minnen!
En lite smatt nervos Josefin innan dyket
Jag kommer framforallt sakna jobbet. Jag har haft grymt roligt och har traffat sa manga underbara manniskor pa P.J. O'Brians. Jag tar aven med mig barerfarenheter i bagaget, nagot som kanns jatte roligt och som jag kanske kan anvanda senare under resan eller hemma.
Nog om mitt avsked med Cairns. Igar var vi faktiskt ute pa revet. Jag kan nu boka av en sak pa min lista pa saker jag ska gora innan jag dor. Jag dok namligen i stora barriarrevet. Forst sa snorklade vi lite, sedan var det dag for mitt introduktionsdyk. Lite nervos var jag allt for att jag nastan visste att jag skulle ha svart att tryckutjamna, men det gick ratt bra faktiskt. Det var inte jatte bra sikt p.g.a. att det har regnat grymt mycket de sneaste dagarna, men det var stora korraller och fiskar. Jag sag dock ingen haj, vilket jag hade hoppats pa.
Imorgon bar det av till Nya Zeeland! Jag ska flyga sjalv for forsta gangen. Vuxen poang till mig! "All by myself" blir jag nog ocksa under resan i NZ. Det blev inte riktigt som vi hade planerat med de andra tjejerna. Men jag tror jag kommer klara mig fint! Lilla Josefin sjalv i den stora varlden (med ett 1000-tal andra backpackers, sa ordet sjalv stammer inte riktigt.)
Kommer avslutningsvis sakna alla i Carins, men jag far vara glad och se tillbaka pa allt roligt vi har haft!
Glada partybrudar tar en kock-off drink :)
P.J. O'Brians, endast bra minnen!
En lite smatt nervos Josefin innan dyket
Nej, solen skiner!
Tittade ut genom fonstret imorse och sag att solen sken fran en klarbla himmel. "Nej, solen skiner!" var min forsta tanke, nagot som ni dar hemma kanske tycker later konstigt. Saken ar den att det ar sa grymt varmt nar solen ar framme, sa vi foredrar nar det ar mulet ute.
Iborjan nar vi kom till Cairns sa motte vi manniskor som vait har i ca 1 manad och de var sa glada over att fa komma harifran. Jag kunde inte riktigt forsta vad de menade, men nu forstar jag. Jag borjar bli valdigt trott pa den har staden nu, och jag langtar sa tills jag far aka harifran! Fast det drojer inte sa jattelange, for den 21 februari aker jag med "Team- Vaxjo" till Nya Zeeland. "Team- Vaxjo", som jag har valt att kalla dem bestar av tre tjejer fran Vaxjo som tidigare har jobbat pa P.J. O' Brians. Jag stannar i Nya Zeeland i exakt en manad innan det bar av tillbaka till Australien da jag fortsatter att upptacka detta land, och denna gang blir det vastkusten.
Den senaste veckan har jag faktiskt haft hemlangtan for forsta gangen, men det kanns battre nu. Annu battre kommer det nog kannas da jag far aka harifran och komma till Nya Zeeland. Det kommer bli en valdigt dyr resa med maaanga aventyr, bl.a. skydive, forsranning, bungy jump(?) och mycket, mycket mer.
Bara 2,5 veckor kvar...
I Cairns far man inte bada i havet p.g.a. att det kan finnas saltvattenskrokodiler i vattnet, utan man far ga till stadens lagun istallet. Cairns ar "dyknings huvudstaden", vilket vi forst tyckte var forvanade, eftersom den bruna leran/vattnet pa bilden ar havet. Men aker man ut med bat sa ar vattnet tydligen klart.
Over and out
Iborjan nar vi kom till Cairns sa motte vi manniskor som vait har i ca 1 manad och de var sa glada over att fa komma harifran. Jag kunde inte riktigt forsta vad de menade, men nu forstar jag. Jag borjar bli valdigt trott pa den har staden nu, och jag langtar sa tills jag far aka harifran! Fast det drojer inte sa jattelange, for den 21 februari aker jag med "Team- Vaxjo" till Nya Zeeland. "Team- Vaxjo", som jag har valt att kalla dem bestar av tre tjejer fran Vaxjo som tidigare har jobbat pa P.J. O' Brians. Jag stannar i Nya Zeeland i exakt en manad innan det bar av tillbaka till Australien da jag fortsatter att upptacka detta land, och denna gang blir det vastkusten.
Den senaste veckan har jag faktiskt haft hemlangtan for forsta gangen, men det kanns battre nu. Annu battre kommer det nog kannas da jag far aka harifran och komma till Nya Zeeland. Det kommer bli en valdigt dyr resa med maaanga aventyr, bl.a. skydive, forsranning, bungy jump(?) och mycket, mycket mer.
Bara 2,5 veckor kvar...
I Cairns far man inte bada i havet p.g.a. att det kan finnas saltvattenskrokodiler i vattnet, utan man far ga till stadens lagun istallet. Cairns ar "dyknings huvudstaden", vilket vi forst tyckte var forvanade, eftersom den bruna leran/vattnet pa bilden ar havet. Men aker man ut med bat sa ar vattnet tydligen klart.
Over and out
