Det riktiga Australien
Vi har varit ute pa nagra sma aventyr under veckan som gick. Forst tog en kille ut oss (efter lite tjat fran var sida) till hans farm. Jag kan vall inte pasta att det var alltfor spannade, men han har lovat oss att vi ska fa kora traktor vid ett senare tillfalle.
I lordags spelade killarna i stan fotbolls match. Alltsa inte "Soccer" utan jag skulle vall jamfora det lite med rugby. Tyvarr sa forlorade killarna matchen, men det marktes inte pa efterfesten! Det blev en jatte rolig kvall dar ca 1/3 av invanarna deltog. For lokalbefolkningen var det mycket folk alltsa!
Harom kvallen tog kocken i koket och hans kompis oss ut pa kangrujakt sent pa kvallen. For australienarna ar kangrus detsamma som radjur. Skadedjur helt enkelt. Tyvarr sa sag vi aldrig narga kangrus, men vi fick prova pa att skjuta hagelgevar och tva angra gevar. Grymt kul!
Trots att det ar litet och att vi jobbar 7 dagar i veckan, sa har vi roligt i detta lilla samhalle.
Livet fortsatter i ministaden Coorow!
Coorow Hotel
"Vart fan har vi kommit?!" var min och Hannas tanke nar vi sag skylten "Coorow 2 km", och utanfor bussfonstret fanns: Ingenting!
Vi bor och jobbar pa ett ratt slitet hotell i en ode stad pa ca 280 invanare. Hotellet har inte speciellt manga gaster utan mest byggarbetare som ar pa ett tillfalligt jobb i stan. Nagot som daremot inte ar sa ode ar baren pa kvallarna. Detta ar en liten bondhala dar bonderna jobbar 10 timmar om dan, och sedan gar direkt till baren och super till stangningsdags, innan de tar bilen hem. Dagen efter ar det samma sak. Ratt sorligt tycker vi. Men vi kan inte heller klandra dem sakrskilt mycket, for det finns absolut ingenting att gora i denna stad.
Jobbet ar vall inte sakrskilt slitsamt, men vi ar inte direkt vana vid att arbeta. Forsta morgonen sa fick vi nagra uppgifter som vi ska gora varje dag. Efter att vi var klara med dem slangde vi oss pa sangen och var skit trotta. Hanna kollar pa klockan och konstaterar att vi inte har jobbar mer an 1 h 20 min. Haha!
Jag kanner redan nu efter bara ett par dagar att jag nog inte vill stanna har nar Hanna aker. Det ar for ode for det! Aker kanske upp till Cairns istallet och jobbar ett par veckor pa mitt gamla stalle.
Idag ar det ca 18-20 grader ute och regn. Jag och Hanna sitter i langtroja och tycker att det ar kallt. Haha!
Maste tillagga att mitt svenska nummer fungerar inte alls har borta. Utan om ni vill prata sa far ni ringa till hotellet.
Bye!
Dag 200!
Vi har nu spenderat en vecka i Perth sedan vi kom tillbaka fran var tripp langst vastkusten. For intresseklubben kan jag beratta att det ar i Perth som den den avlidne australienska skadespelaren Heath Ledger ar uppvaxt och numera begravd.
Under denna vecka har vi bott hos Peta och hennes familj. Mycket trevligt! Blir fortfarande lika forvanad over hur vanliga Australienarna ar! Vi har fatt bott och atit gratis, kan inte ha blivit sa mycket battre. Vi har forsokt att tacka och lagat kottbullar och kanelbullar. Vilket faktiskt blev valdigt uppskattat hos familjen. Deras morfar sa att vara kanelbullar var det godaste han atit. Stolta! haha!
Vi hyrde aven hem ett par filmer tidigare i veckan, och vi sag bland annat "Sa som i himelen." Omdomet av filmen var: det basta Sverige har gjort sedan ABBA!
Vi har varit ute pa jobbjakt har i Perth under veckan, och fick napp andra dagen. Dock inte i Perth, utan vi ska jobba pa ett hotell 4 timmars bussresa norr om Perth. Sta i baren, servera, hjalpa till i koket och lite sant. I jobbet ingar boende och mat 3 ggr om dan, plus ca 2100 kr efter skatt varje vecka. Hotellet ligger ute pa landet, sa det kommer inte finnas sa mycket att spendera pengar pa, vilket ar toppen!
Jag hoppas verkligen att vi kommer trivas, for jag planerar att stanna ca 8 veckor dar borta.
Kan aven tillagga att mitt australienska nummer kommer inte funka ute i buschen, utan vill ni liva upp min vardag dar ute sa far ni jatte garna skicka sms till mitt svenska nummer.
Jag kan avsloja att mitt hemresedatum nu ar bestamt. Jag lamnar Australien den 30 juni, for att bege mitt till Malaysia och Thailand. Nar jag landar pa Malaysias flygplats vantar bror Daniel pa mig, och vi ska resa i 6 veckor i dessa tva lander. Hemresedatumet ar den 14 augusti! Fyra manader kvar alltsa. Hoppas ni har nedrakning dar hemma, haha!
Vastkusten i korthet
Anledningen till att detinte har varit sa mycket uppdatering pa lange ar att internet har kostat ca 30 kr i timmen. Inte coolt! Men tillbaka i storstan Perth nu, billigt Internet, Perfa!
Jag kan beskriva Wester australia med ett ord: Ode! Det bor ca 2 miljoner manniskor i denna delstat, varav 1,4 miljoner i Perth. Detta gor de ovriga delarna valdigt ode! Man kan kora i timmar utan att det finns nagonting. Eller sa kor man in i en stad/samhalle, och nasta gang man blinkade sa var man igenom. Valdigt lustigt. Det som omringar vagarna ar ett lagt busklandskap, och man ser flera mil, och det finns, aboslut Ingenting! Vi bad till och med en guide som vi hade att stanna bilen sa att vi kunde ta kort pa absolut ingenting. 
En bild pa ingenting
Vastkustresan i korthet:
Cervantez
Vi borjade resan med att aka till Cervantez for att kolla pa Pinnacles desert. Ett okenlandskap med en massa toppiga stenar kan man vall sammanfatta det som. Invanare: 700 personer. Vi lamnade efter en natt.
Jag och Hanna forsokte roa oss med nagot innan solnedgangen i Pinnacles dessert
Geralton
Ca 23,000 invanare. Vi anlande en fredag och planerade da en utekvall. Det blev dock en ganska kort utekvall for pa nattclubben befann sig 15 personer, oss inraknade. Jag traffade dock en australienare som hade varit i Orebro. Lite frant tyckte jag. Vi underhallde oss inte med sa mycket har, for det fanns inget att gora. Utrattade lite saker bara.
Kallbarri
Nast pa kartan stod Kallbarri. Det speciella med staden var: (trumvirvel) att de hade en nationalpark! Ar sa grymt trott pa nationalparker just nu! Ar over huvudtaget trott pa att bara titta pa saker. Jag gor nagot mycket hellre. Darfor lurade jag med Hanna pa absailing i denna park. Absaling ar att man firar/klattra/stuttsar ner for ett berg i ett rep. Mycket roligt. Vi gjorde detta ner for klippvaggar pa 25 och 35 meter. Mycket roligt!
Kvallen avslutades med en Baccardi breezer pa stranden i solnedgangen. Inte fel!
Monkey Mia
Denna plats ar egentligen bara en resort och har blivit ett turistmal endart p.g.a. att det kommer in vilda delfiner till stranden for att bli matade. Monkey mia ska tydligen vara ett paradis, men tyvarr regnade det de tva dagar som vi var dar. Trist! Men vi sysselsatte oss med att kora fyrhjuling och mata delfinerna istallet. Inte sa illa det heller.
Liiite manlig jag kande mig pa fyrhjulingen!
Canarvon
Mest ett stopp for att dela upp den langa bussresan. Dessvarre slutades var resa uppat kusten har ocksa. Det har regnat ovanligt mycket den senaste veckan vilket har gjort att floder har svammat over och lett till att vagarna har blivit avstangda. I Monkey mia sa fick de te x mer regn under tre dagar, an vad de normalt sett far under ett helt ar.
Vi missade nu vart sista stopp, och valde att ta bussen ner till Perth igen. Sa har sitter jag i storstan igen hos kvinnan, (Peta som hon heter) vi bodde hos innan vi akte uppat kusten. Valdigt skont att vara tillbaka ocksa faktiskt. Kandes lite som att komma hem.
Planen nu ar att stanna har och jobba ett par veckor. Fa in lite pengar till resekassan. Den borjar bli ganska tom nu namligen, haha! Hanna kommer att stanna med mig ett par veckor och jobba ocksa. Hoppas pa en kul tid!
14 grader Christchurts till 32 Perth
Det absolut basta med Perth ar (trumvirvel) att de har ett IKEA! Lycka! Sa jag tillbringade en dag med att sitta pa mina barstolar, min kontorsstol, klappa min roda byra, ata kottbullar och dricka kopparbergs paroncider, samt kopa saltlakrits och Marabou mjolkchocklad. Ibland behovs det inte allt for mycket for att gora en svensk tjej som har varit borta i 6 manader sa glad, haha.
Hanna traffade en kvinna pa Tasmanien som vi nu har bott hos i tre natter. Jag blir fortfarande forvanad over hur vanliga australienarna ar! Vi har verkligen kanns oss jatte valkomna pa hennes lilla gard. Fatt ett eget rum och mat framstallt pa bordet. Kanns nastan som att vara hemma hos mamma. Klagar inte pa en enda punkt!
Nastan det batsa med att bo har ar att hon har hastar, sa jag och Hanna har varit ute och ridit idag. Helt gratis! Helt underbart var det.
Snart borjar var trip uppat vastkusten och tillbaka!
Milford sound
Den sista riktiga aktiviteten som jag skulle gora i Nya zeeland var en tripp till Milford sound. Var busschauffor sa: "att aka till Nya Zeeland utan att ha sett Milford sound, ar som att aka till Cairo och inte sett pyramiderna." Var resa kan kortfattat beskrivas sahar:
1. Forst en bussresa pa 4 timmar for att ta sig till Milford sound.
2. En kryssning genom fjorden pa 2 timmar.
3. En 4 timmars bussresa for att ta sig tillbaka till Queenstown.
Visst, det var vall fint. Men inte vart att sitta i en buss i totalt 8 timmar for att at sig fram och tillbaka!
Detta var varan sista natt i Queenstown, och lite "sista natten med ganget," for efter detta sa aker vi till Christchurts dar manga, inkl jag, aker vidare till ett annat land osv.
Var sista natt i Christchurts blev ett litet tarfyllt farval fran allas sida. Vi har varit ett gang pa 12 personer som har hangt ihop anda vagen fran Auckland. De flesta var fran England, sa jag har ett par stallen att besoka om jag aker till England nagon gang.
Nya Zeeland har verkligen varit over mina forvantningar! Sa grymt! Resan har verkligen passat mig, har inte legat pa en strand en enda gang, utan har bara varit ute pa aventyr! Ar verkligen jatte nojd med resan. Nu ar det tillbaka till Australien som galler, dar vastkusten ska fa sig ett besok av mig och Hanna (min ursprungliga resekamrat). Ser fram emot det!
Sa har mycket har jag tyckt om Nya zeeland!
Nevis Bungy jump
Jag vaknade kl 9 denna tisdagsmorgon med en klump i magen, som gjorde att jag knappt kunde somna om.. Dagen hade kommit, dagen da jag verkligen skulle se vart min egen grans gick. Bumgy jumpet vantade! Nevis bungy jump ar det storsta bungy jumpet i hela Nya Zeeland. 134 meter hogt!
Som tur var hade jag lite stod med mig idag. Tva vanner fran bussen skulle ocksa ga igenom denna provning samtidigt. Bussresan till stallet tog ca 40 min. Behover jag tillagga att det var en mycket, mycket tyst bussresa?
Val framme var det direkt pa med selarna och gora sig i ordning. Sjalva stallet man hoppar ifran ligger mellan tva berg, sa vi fick aka linbana ut till avsatsen.
Jag fick hoppa sist av alla, sa jag fick sta och titta pa nar alla 15 hoppade innan mig, vilket inte direkt gjorde mig mindre nervos. En av min stora radslor var att jag inte skulle lyckas dra i repet som satt vid vaderna vid andra stuttsen, vilket skulle gora att man kom i uppsittande position, och darmed slippa bli upphissad upp och ner. Medans jag vantade pa att fa hoppa fick jag se att min kompis inte hade lyckats, och darmed kom upp med huvudet nerat. Annu mer nervos? Nej inte alls...
Ute pa avsatsen var en hemsk kansla. "titta for fan inte ner!" var min enda tanke. 1,2,3, hoppa! Rankande de ner, och det var bara att kasta sig ut. Vilket var nog det mest onaturliga jag har gjort, hjarnan skricker nej, men anda sa gor man det. De forsta sekunderna av fritt fall var hemska, men samtidigt var det valdigt frant! Det kandes som att jag skrek och foll i evigheter!
Jag skulle verkligen kunna gora om det, det var en adrenalinkick utan dess like!
Och ivag..!
