Nevis Bungy jump
(Uppdatering komme rjatte sent, jag vet! Men har ar den antligen!)
Jag vaknade kl 9 denna tisdagsmorgon med en klump i magen, som gjorde att jag knappt kunde somna om.. Dagen hade kommit, dagen da jag verkligen skulle se vart min egen grans gick. Bumgy jumpet vantade! Nevis bungy jump ar det storsta bungy jumpet i hela Nya Zeeland. 134 meter hogt!
Som tur var hade jag lite stod med mig idag. Tva vanner fran bussen skulle ocksa ga igenom denna provning samtidigt. Bussresan till stallet tog ca 40 min. Behover jag tillagga att det var en mycket, mycket tyst bussresa?
Val framme var det direkt pa med selarna och gora sig i ordning. Sjalva stallet man hoppar ifran ligger mellan tva berg, sa vi fick aka linbana ut till avsatsen.
Jag fick hoppa sist av alla, sa jag fick sta och titta pa nar alla 15 hoppade innan mig, vilket inte direkt gjorde mig mindre nervos. En av min stora radslor var att jag inte skulle lyckas dra i repet som satt vid vaderna vid andra stuttsen, vilket skulle gora att man kom i uppsittande position, och darmed slippa bli upphissad upp och ner. Medans jag vantade pa att fa hoppa fick jag se att min kompis inte hade lyckats, och darmed kom upp med huvudet nerat. Annu mer nervos? Nej inte alls...
Ute pa avsatsen var en hemsk kansla. "titta for fan inte ner!" var min enda tanke. 1,2,3, hoppa! Rankande de ner, och det var bara att kasta sig ut. Vilket var nog det mest onaturliga jag har gjort, hjarnan skricker nej, men anda sa gor man det. De forsta sekunderna av fritt fall var hemska, men samtidigt var det valdigt frant! Det kandes som att jag skrek och foll i evigheter!
Jag skulle verkligen kunna gora om det, det var en adrenalinkick utan dess like!
Och ivag..!
Jag vaknade kl 9 denna tisdagsmorgon med en klump i magen, som gjorde att jag knappt kunde somna om.. Dagen hade kommit, dagen da jag verkligen skulle se vart min egen grans gick. Bumgy jumpet vantade! Nevis bungy jump ar det storsta bungy jumpet i hela Nya Zeeland. 134 meter hogt!
Som tur var hade jag lite stod med mig idag. Tva vanner fran bussen skulle ocksa ga igenom denna provning samtidigt. Bussresan till stallet tog ca 40 min. Behover jag tillagga att det var en mycket, mycket tyst bussresa?
Val framme var det direkt pa med selarna och gora sig i ordning. Sjalva stallet man hoppar ifran ligger mellan tva berg, sa vi fick aka linbana ut till avsatsen.
Jag fick hoppa sist av alla, sa jag fick sta och titta pa nar alla 15 hoppade innan mig, vilket inte direkt gjorde mig mindre nervos. En av min stora radslor var att jag inte skulle lyckas dra i repet som satt vid vaderna vid andra stuttsen, vilket skulle gora att man kom i uppsittande position, och darmed slippa bli upphissad upp och ner. Medans jag vantade pa att fa hoppa fick jag se att min kompis inte hade lyckats, och darmed kom upp med huvudet nerat. Annu mer nervos? Nej inte alls...
Ute pa avsatsen var en hemsk kansla. "titta for fan inte ner!" var min enda tanke. 1,2,3, hoppa! Rankande de ner, och det var bara att kasta sig ut. Vilket var nog det mest onaturliga jag har gjort, hjarnan skricker nej, men anda sa gor man det. De forsta sekunderna av fritt fall var hemska, men samtidigt var det valdigt frant! Det kandes som att jag skrek och foll i evigheter!
Jag skulle verkligen kunna gora om det, det var en adrenalinkick utan dess like!
Och ivag..!
Kommentarer
Trackback
