Josefins resa

Livet i Foshan rullar på i snabbt takt! Jag har redan varit här en månad. ”What happend?!”

Livet som lärare går väldigt mycket upp och ner. Ena dagen känner jag mig som världens mest inkompetenta människa. Vilket till mitt försvar faktiskt kanske inte är konstigt. Efter 4 veckors utbildning blir jag in slängd i ett klassrum i en främmande kultur och ska agera lärare. Ett jobb som hemma kräver år utav utbildning och praktik.

Andra dagar känner jag att: ”det där gjorde jag nog inte så dumt ändå!”.

 

Sakta men säkert känns det som att jag håller på att lyckas tämja mina små monster i kindergarten. Även i Primary känns det som att jag har koll på läget, och jag tror faktiskt att de lär sig något. Bara de kan sluta skrika: ”Let me trrrryyyyyy!” varje gång jag ska sätta igång en aktivitet, så ska vi nog alla bli nöjda.

 

Jag fick en present från mina söta små monster i Kindergarten idag.

För övrigt gav min kontaktperson mig löneförhöjning i fredags. (100 kr i månaden visserligen, men när man inte tjänar mer än 2000 kr/månaden, så gör det skillnad) Med motiveringen: ”I think you are doing a good job”.  Det tackar vi för!  Den naiva människan inom mig gick hem den eftermiddagen med ett solskensleende. Fredag och löneförhöjning, vilket kanon start på helgen! Sedan slog det mig; Kina tips nr: 2 (tjänster och gentjänster). Än så länge har jag inte fått några fler uppgifter tilldelade till mig, men jag väntar fortfarande spänt. Eller så tycker hon faktiskt att jag gör ett bra jobb. Jag hoppas på det sistnämnda.  

Fröken Josefin