Josefins resa

Har hant mycket sedan jag skrev sist, men jag far sallan mojlighet att uppdatera tyvarr. Kommer nastan inte ihag allting sjalv.

Efter Las Vegas bar det av till Grand canyon dar vi mottes av Sno! Just det, det dar vita pa marken som jag har hort att ni dar hemma har haft mycket av i vinter. Trodde jag skulle fa slippa det detta ar, men dar trodde jag fel. Grand canyon var jatte maktigt. Sa obegripligt stort. Jag hade garna velat gora en helikoptertur over canyonen, men planboken tyckte annorlunda...

Efter Grand canyon sa akte vi ut pa Historic Route 66 igen, som ar den gamla vagen fran 1926 som gar fran Los Angeles till Chicago, en stracka pa totalt 3939 kilometer.
Langst route 66 har det var mycket korning, bilakande och ater mycket korande. Man stanna i nagont litet stalle langst vagen och moter manga orginella manniskor. De har troligtvis suttit pa samma café sedan vagen oppnade.

I onsdags kom vi antligen i mal i Chicago. Vi har de senaste dagarna bott i en lagenhet i centrala Chicago. Dorrvakt, pool, gym, grym utsikt over staden och lake michigan. Duger for oss. Lagenheten tillhor Kerris forladrar, men de ar nastan aldrig har, sa vi har haft lagenheten for oss sjalva.
Kerri ar en tjej som vi traffade i Costa Rica tidigare under resan, som nu bjod in oss att bo hos dem. 

Vi har haft ett par mycket bra dagar i Chicago med riktigt varvader. Marcus, Hannas bror akte hem till Sverige igar, sa nu blev vi bara tva igen. Imorgon aker vi vidare till Amish Country, och kommer sedan arbeta oss ner till New Orleans.

USA har manga fram- och baksidor, men en av mina favoriter ar att jag kan ga pa gatan och faktsikt bli betraktad som en manniska, och inte ett UFO. Jag tror inte att centralamerikaner fick lara sig som barn  att det ar fult att stirra pa folk..

Bye bye
Josefin