Josefins resa

Vi lamnade ett regnigt Bocas del toro i Panama, och bytte ut det mot ett regnigt Costa rica. Eftersom vadret pa den karribiska sidan var skit, sa forflyttade vi oss snabbt till stillhavs sidan istallet.

Under tiden i Costa rica koncentrerade vi oss pa att gora; sa lite som mojligt. Det blev manga lata dagar pa stranden och i hangmattan. Inte sa svart nar vi i praktiken bodde pa ett hostel som lag pa stranden.
Vart lata schema holl en vecka, sedan dog jag nastan av tristess. Dags att forflytta sig till Nicauragua och Isla de Ometepe.

Isla de Ometepe ar tva vulkaner som tillsammans bildar en o i en stor sjo i landet. Forsta dagen tog vi en scootertur runt on. En cross kanske hade varit ett battre alternativ eftersom vagarna ar usla. Men vi skumpade pa bra.
Efter inka leden sa vi till varandra: Ingen mera vandring! Anda stod vi i vandringsutrustning klara kl 6 pa morgonen, for att vandra upp for en av vulkanerna, Fan, hur gick detta till?!
Men det gick ganska latt. Uppe pa vulkanen, i dens krater, finns en sjo som vi ville bada i. Inte helt enkelt visade det sig. Det finns namligen ingen fast botten pa sjon, utan det ar bara lost stoft, och vatten. Sa man fick lagga sig pa mage och krala sig ut och forsoka simma. Lagger man sitt ora under vattenytan kan man dessutom hora aktiviteten fran vulkanen.

Nicauragua har hittills gjort ett mycket bra intryck. Forutom att maten ar skittrakig. Den bestar av mestadels tva ratter: Casados, vilket ar ris, bonor och te.x. kyckling. Eller Gallo pinto, vilket ar bonor och ris blandat tillsammans med lite kryddor, och sedan te.x. kyckling till det. Till frukost, lunch och middag. Enformigt ar ratta ordet.


Imorgon ska vi till ytterligare en vulkan, dar vi kanske far se lava. Kort och gott, livet leker!