Josefins resa

Aldrig trodde jag, nar bussen for 9 veckor sen stannade vid Corrows busshalltsplats (vilket bestar av ett tort trad omringat av sand), att jag skulle trivas sa bra eller att jag skulle fa en sa grymt rolig och minnesvard tid, i detta mini stalle. 

Under dessa 9 veckor har jag insett manga saker. Nummer 1: Jag skulle aldrig nagonsin kunna permanent bosatta mig i Coorrow. Trots detta sa har det har stallet manga guldkorn, som skulle gora det vart att overvaga min forsta tanke. Namligen manniskorna i stan!  Nar man ar ute och reser, och inte ar omringad av vanner och familj som hemma, sa faster man sig valdigt latt vid manniskor. Vilket gor det jobbigt att lamna. Det mesta har vall en baksida, och resandet baksida ar att man traffar manga underbara manniskor, men efter ett tag sa ar det dags att packa vaskan och resa vidare. Inom sig vet man att man kanske aldrig nagonsin kommer att se dem igen. Men som tur ar sa finns ju Facebook! Sa man kan alltid forsoka halla kontakten med dem. 

Ett tarfyllt farval vid busshalltsplatsen foljdes av en 3,5 timmars bussresa som skulle ta mig till Perth (dar de visade en skit lojlig och oserios dokumentar om personer som var besatta av tv spelet donkey kong). I Perth sa vantande min och Hannas "Australienska mamma" Peta. Sa skont att slippa ta in pa hostel och istallet bo hemma hos nagon. Imorgon vantar en hel dag i Perth. Jag har en hel del saker att utratta!





 


Detta min vanner ar Coorows huvudgata.

Oj vad tiden gar, 251 dagar har passerat. Tur att det ar ett tag kvar innan det ar dags att aka hem.

Det har varit otroligt tyst och trakigt de senaste veckorna i stan, men nagra personer har livat upp vardagen iaf:

Gissa vem som ar tillbaka! Hanna! 1 vecka och 2 dagar klarade hon sig, innan hon blev tvungen att komma tillbaka till Coorow. Hon ar daremot inte tillbaka for att hon saknade sin kara resekompis Josefin saa mycket, utan for att (Ar det nagon som kan gissa?! haha) hon ar... In love! Hon har traffat en trevlig farmarpojke har vid namn Joel.
Mamma, pappa ovrig slakt och vanner. Ni behover inte vara oroliga for mig, for an sa lange har inte nagon av bonderna lyckats charma mig, sa jag kommer hem som planerat. Och till Hannas mamma kan jag lova att jag ska se till att hon satter sig pa planet hem pa fredag. Haha.

Tva andra personer som har livat upp stallet ar Dave och Richard. Tva 16 aringar i en 40 arings kropp. De har bott hos oss i totalt tre veckor, och det har verkligen varit annorlunda. De kan aldrig vara tysta och hittar pa "bus" hela tiden. Oslagbara och tva personer som jag kommer minnas fran denna resa!

Forra helgen sa var det ju Eurovison, vilket vi aven sag pa tv:n har. Australienarna ser det som ett komediprogram, och jag kan vall kanske inte klandra dem efter att ha sett spaniens bidrag.

Tva veckor kvar innan det ar ut och resa igen som galler, langtar!

Jag tankte forsoka uppdatera lite om livet i Corrow. Har vall inte hant allt for mycket spannande, men nagot finns nog att beratta.

Forra lordagen spelade pojkarna hemma match, och sjalvklart var hela Corrow nere och tittade, inkl vi. Marcus (kocken) fick en brilljant ide att vi skulle ta med oss en "sang" ner till matchen. Vi slangde upp en madrass, tacke och en massa kuddar upp pa bilflaket, dar vi sedan satt och myste i solen med varsin cider i handen och kollade pa matchen. Killarna vann for ovrigt matchen.
Varannan helg da killarna spelar hemma match sa ar det fest i klubblokalen. Vilket betyder att det ar ingen i baren hos oss. Detta betyder att vi far stanga tidigt och joina festen. Vilket vi inte tackar nej till! Haha. Riktigt kul kvall.

Pa sondagen kom det en ny tjej till oss som ska ersatta Hanna nar hon aker. Mariana heter hon. Nar jag forst sag henne sa snurrade tankarna i mitt huvud vart jag hade sett henne forut. Till slut kom jag pa att vi hade bott pa samma hostel i Perth ca 1,5 manad tidigare. Valdigt lustigt.
Samma sak har hant ett par ganger tidigare faktiskt. I Queenstown pa nya zeeland traffade jag en tjej som var med i var grupp nar vi var pa Fraiser Island. Och i Perth stotte jag ihop med en kille som jag delade rum med i Christchurts. Varlden ar bra liten.

Hanna lamnade Corrow igar for att sakta men sakert borja sin resa hem. Det blev ett tarfyllt hej da nar vi lamnade av henne vid bussen. Vi har rest ihopp sa lange, sa det kanns jatte konstigt att hon har akt och ar pavag hem. Men vi ses nar jag komme rhem sen. Efter att ha rest i Australien har vi insett att de 16 mil som ar mellan oss ar ingenting! HAr kan de aka 16 mil for att fa en bra pizza liksom, haha.
Jag stannar har i ca 5 veckor till innan jag reser vidare. Trivs grymt bra har sa jag har inget emot att stanna ett par veckor till.

Fran vanster: Hanna, Marcus, Scotty, jag och sist Ted

"Vart fan har vi kommit?!" var min och Hannas tanke nar vi sag skylten "Coorow 2 km", och utanfor bussfonstret fanns: Ingenting!

Vi bor och jobbar pa ett ratt slitet hotell i en ode stad pa ca 280 invanare. Hotellet har inte speciellt manga gaster utan mest byggarbetare som ar pa ett tillfalligt jobb i stan. Nagot som daremot inte ar sa ode ar baren pa kvallarna. Detta ar en liten bondhala dar bonderna jobbar 10 timmar om dan, och sedan gar direkt till baren och super till stangningsdags, innan de tar bilen hem. Dagen efter ar det samma sak. Ratt sorligt tycker vi. Men vi kan inte heller klandra dem sakrskilt mycket, for det finns absolut ingenting att gora i denna stad.

Jobbet ar vall inte sakrskilt slitsamt, men vi ar inte direkt vana vid att arbeta. Forsta morgonen sa fick vi nagra uppgifter som vi ska gora varje dag. Efter att vi var klara med dem slangde vi oss pa sangen och var skit trotta. Hanna kollar pa klockan och konstaterar att vi inte har jobbar mer an 1 h 20 min. Haha!
Jag kanner redan nu efter bara ett par dagar att jag nog inte vill stanna har nar Hanna aker. Det ar for ode for det! Aker kanske upp till Cairns istallet och jobbar ett par veckor pa mitt gamla stalle.

Idag ar det ca 18-20 grader ute och regn. Jag och Hanna sitter i langtroja och tycker att det ar kallt. Haha!
Maste tillagga att mitt svenska nummer fungerar inte alls har borta. Utan om ni vill prata sa far ni ringa till hotellet.

Bye!

Anledningen till att detinte har varit sa mycket uppdatering pa lange ar att internet har kostat ca 30 kr i timmen. Inte coolt! Men tillbaka i storstan Perth nu, billigt Internet, Perfa!

Jag kan beskriva Wester australia med ett ord: Ode! Det bor ca 2 miljoner manniskor i denna delstat, varav 1,4 miljoner i Perth. Detta gor de ovriga delarna valdigt ode! Man kan kora i timmar utan att det finns nagonting. Eller sa kor man in i en stad/samhalle, och nasta gang man blinkade sa var man igenom. Valdigt lustigt. Det som omringar vagarna ar ett lagt busklandskap, och man ser flera mil, och det finns, aboslut Ingenting! Vi bad till och med en guide som vi hade att stanna bilen sa att vi kunde ta kort pa absolut ingenting.

En bild pa ingenting

Vastkustresan i korthet:

Cervantez
Vi borjade resan med att aka till Cervantez for att kolla pa Pinnacles desert. Ett okenlandskap med en massa toppiga stenar kan man vall sammanfatta det som. Invanare: 700 personer. Vi lamnade efter en natt.

Jag och Hanna forsokte roa oss med nagot innan solnedgangen i Pinnacles dessert

Geralton
Ca 23,000 invanare. Vi anlande en fredag och planerade da en utekvall. Det blev dock en ganska kort utekvall for pa nattclubben befann sig 15 personer, oss inraknade. Jag traffade dock en australienare som hade varit i Orebro. Lite frant tyckte jag. Vi underhallde oss inte med sa mycket har, for det fanns inget att gora. Utrattade lite saker bara.

Kallbarri
Nast pa kartan stod Kallbarri. Det speciella med staden var: (trumvirvel) att de hade en nationalpark! Ar sa grymt trott pa nationalparker just nu! Ar over huvudtaget trott pa att bara titta pa saker. Jag gor nagot mycket hellre. Darfor lurade jag med Hanna pa absailing i denna park. Absaling ar att man firar/klattra/stuttsar ner for ett berg i ett rep. Mycket roligt. Vi gjorde detta ner for klippvaggar pa 25 och 35 meter. Mycket roligt!
Kvallen avslutades med en Baccardi breezer pa stranden i solnedgangen. Inte fel!



Monkey Mia 
Denna plats ar egentligen bara en resort och har blivit ett turistmal endart p.g.a. att det kommer in vilda delfiner till stranden for att bli matade. Monkey mia ska tydligen vara ett paradis, men tyvarr regnade det de tva dagar som vi var dar. Trist! Men vi sysselsatte oss med att kora fyrhjuling och mata delfinerna istallet. Inte sa illa det heller.

 
Liiite manlig jag kande mig pa fyrhjulingen!

 

Canarvon
Mest ett stopp for att dela upp den langa bussresan. Dessvarre slutades var resa uppat kusten har ocksa. Det har regnat ovanligt mycket den senaste veckan vilket har gjort att floder har svammat over och lett till att vagarna har blivit avstangda. I Monkey mia sa fick de te x mer regn under tre dagar, an vad de normalt sett far under ett helt ar.

Vi missade nu vart sista stopp, och valde att ta bussen ner till Perth igen. Sa har sitter jag i storstan igen hos kvinnan, (Peta som hon heter) vi bodde hos innan vi akte uppat kusten. Valdigt skont att vara tillbaka ocksa faktiskt. Kandes lite som att komma hem.

Planen nu ar att stanna har och jobba ett par veckor. Fa in lite pengar till resekassan. Den borjar bli ganska tom nu namligen, haha! Hanna kommer att stanna med mig ett par veckor och jobba ocksa. Hoppas pa en kul tid!