Tva "underbara" resor

Dagarna pa Koh samui spenderade vi mestadels pa stranden. Jag ligger och kampar i solen, medans Daniel ligger i skuggan, men anda blir lika brun som jag. Orattvist!
Vi har aven hunnit med att kolla pa thaiboxning och spelat fotbollsgolf.

Vi gjorde aven en "jatte rolig" (ironiskt menat) tripp till den Malaysiska gransen och tillbaka for att forlanga vart turistvisum. Totalt 15 timmar tog det med bat och buss. Mindre roligt.

Vi gjorde en annan "jatte rolig" tripp pa ca 2,5 h till nasta o, Koh Tao. En halvtimme innan vi skulle stiga pa baten sa borjade det att blasa upp lite. "Hehe, det har kanske blir lite kul" sa vi. Det blev det inte... Det blaste rejalt, vilkte ledde till att baten flog som en vante pa vagorna. Allt eftersom baten gungar kommer ocksa, just det, sjosjuka. Av 140 passagerare, sa blev ungefar halften sjosjuka. Personalen gick runt och delade ut platspasar till de som sag lite bleka ut. Nar han kom fram till mig sa sa han lite skamtsamt: "10 Bath". Om blickar kunde doda sa skulle han vara begraven vid det har laget. Slet at mig pasen. Han bara skrattade, jag daremot gjorde allt annat an skrattade.
Tack och lov for ipoden kan jag saga. Blev tvungen att hoja  volymen till max for att slippa hora folk tomma sitt maginnehall i en platspase runt omkring mig. Efter ett tag kande jag att aven min frukost holl pa att komma upp. Tittade lite snabbt till hoger och ser Daniel med ett flin pa lapparna, inte ett dugg berord. Bakom mig satt aven ett par thailandare och sov! Orattvist! Lyckades lyckligtvis att  halla min frukost i magen, och inte utanfor.

Forsta dagen pa Koh tao har varit sadar. Det ar jatte daligt vader namligen. Detta ska vara ett dykparadis, men p.g.a. vadret tror jag inte att dte blir nagot for var del. Ska ska tydligen halla i sig. Trakigt!

Eftersom vadret som sagt troligtvis kommer att halla i sig sa ser jag Inte fram emot resan till fastlandet om ett par dagar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0