Josefins resa

Under de sista fem minuterna på mina lektioner brukar jag försöka att leka någon lek tillsammans med mina elever. Idag lekte vi: Who is it? Som går ut på att jag tänker på en person i klassrummet, och eleverna måste ställa frågor om denna, och sedan gissa vem det är.

Jag är väldigt dålig på namn, därför jag valde en utav de få som jag faktiskt kan namnet på, hans namn är Lucky. Leken pågår;

 ”Is it a boy?”

 ”Yes”

"Is he tall?"

"Yes"

"Is he fat?"

"No"

Osv.

De börjar snart gissa på pojkarna i klassen. Alla förutom Lucky. Konstigt tyckte jag, de har ju fått mycket information. Lucky har på sig en ljusrosa tröja. Vilket jag inte tyckte var något konstigt. Utan har tidigare bara tyckt att det har varit bra att hans föräldrar har brytigt mot normen: pojkar= blått, flickor= rosa. Eftersom Lucky ivrigt räcker upp handen och vill ställa många frågor, blir det automatsikt att jag tittar mycket på honom, och ser att Lucky även har en rosa väska, rosa skor och tillsammans med detta vita spetsstrumpor. Långsamt börjar jag inse (efter att ha undervisat denna klass i 7 veckor!) att Lucky inte alls är en kille.


Bokstavligt talat blev jag ”saved by the bell”, då klockan ringer, vilket betyder att lektionen är slut.
”Okay guys, let’s continue next time, Bye!”






En utav min P3 klasser under ett uppträdande ett par veckor sedan.






Josefin