Bambi på hal is

Under en promenad igår kom fram till att jag känner mig lite som ett rådjur. Du vet att de finns där ute i skogen, men du ser dem inte så ofta. När de väl kommer fram tittar du på dem. Men på ett ganska försiktigt sätt och du säger ingenting, för du vill ju inte skrämma bort det. Har du en kamera till hands kanske du smyger upp den och tar en bild. Du vill dessutom inte att ditt barn ska missa detta tillfälle:


”Titta nu barn, det där är ett rådjur, just det, rååådjur.”
”Wow! Bambi!”

 

Som en utav få västerlänningar är stirrandet en del utav vardagen och något som man måste försöka acceptera. Vilket inte alltid är enkelt. Är jag ute själv får solglasögonen oftast följa med som ett slags skydd. Helst skulle jag vilja ha på mig dem i mataffären också, men tror dock att det skulle medföra fler blickar. Det som får mig att börja skratta lite, är när man möter folk, och de håller telefonen i en väldigt konstig hög vinkel för att skicka sms. Jag undrar vad de ska göra med bildern... "Jag har ute och gick idag, och titta vad jag såg!"







Josefin


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0